Rebban

Djup ångest över livet och depressedmelissahornstyle.
Tar ut det på bloggen för jag vill att alla ska tycka synd om mig och känna sympati och så kanske man kan få råd därefter haha, ni fattar.
Mitt uppe i körkortsveva, är i slutet nu och det har aldrig varit sån bittersweet känsla som det är nu.
Mest för att jag missar så fruktansvärt mycket i skolan för att jag är i kristianstad och kör stadstrafik just nu och k-stad och lund är inte buddys som ligger 300 meter ifrån varandra utan mer 300 mil. Färdig i k-stad 13.00 vilket leder till självmord om jag ens tänker tanken att sitta på tåget 1 timme på tåget för att sticka till en lektion kanske.
Har i nuläget ingen koll på vad jag har för inlämningar och prov. Okej koll har aldrig varit min grej men nu är det illa på riktigt.
Egentligen ska jag vara ledig imorgon men istället har jag bokat in en dag som innebär kristianstad 2 1/2 timme teoriplugg och sedan dans i 1 1/2 timme.
Skyll dig själv, självklart men sen och andra sidan är jag adhd barnet som inte kan sitta still, jag måste ha saker att göra hela tiden. Men kan ha tagit vatten över huvudet. Socialt liv ska man ju också hinna med.
Får jag körkort den dagen det är satt går jag i ide på höstlovet och tar hand om mig själv, because im worth it.
Jag letar inte sympati och jag vill inte ha några kommentarer om att jag är så duktig och det är klart du kommer klara allt. Jag är en människa inte superwoman och något kommer gå åt skogen. Men om någon har upptäckt hur man klonar uppskattas dem kommentarerna.
Sensmoralen i denna text, lyssna på din kropp och inte alltid på ditt hjärta.
Lägg till fioler och en djup berättaröst som berättar sensmoralen så har vi en bögig situation.
Nästan så att man spyr nu haha.
Godnatt stalkers haters och lovers
Peace out maybe foreva